Stolt förälder...

Helt orkeslös, sover och håller god min =)!

Jag har insett att jag inte sagt till mina barn tillräckligt ofta att jag är stolt över dem, men hoppas att de förstår att det gäller även om man inte säger det varje dag!
Dottern har ridit och tävlat i hoppning, dressyr och fälttävlan, vunnit ett par klubbmästerskap i det. Hon har gått  ut gymnasiet med toppbetyg, tränat och tävlat i landslaget i karate, gjort en stenhård militärtjänsgöring i JaktSäk som hundförare som första och enda tjej, efter detta skaffade hon sin första egna hund och nu är hon på väg med den mot SM nivå. En helt underbart ambitiös tjej, kanske för tuff mot sig själv ibland och med hennes tävlings-"spirit" kommer hon dit hon vill. Önskar henne lycka och välgång i livet!

Sonen har startat livet med självmordstankar över att vara döv, han fann hockeyn där han började hockeyskolan vid 5 års ålder, han tittade på NHL på tv och tog med sig det ut på isen där han snabbt blev lagets stjärna. Han kunde stå på en formplypha skiva ute i trädgården och skjuta slagskott, för att pricka ett mål där han satt upp markeringspunkter. Han stod ute i timmar på sommarkvällarna och tränade.
Han kunde vara på sitt lags istid för att stå kvar på isen och hänga på BJs träning och efter det även hänga med på A-lagets tid. Han blev snart upplånad till BJ och lite senare i ålder även upplånad till AJ och som 15 åring spelade han matcher med A-laget, där han låg efter med muskelmassan.
Han har sedan 15 års ålder spelat i landslaget för döva, varit i Vancouver, Finland, Tyskland på OS och VM i hockey. Nu spelar han lite mindre och spelar i div 3. Önskar även honom all lycka och välgång i livet!

Känner mig stolt över mina barn även utan deras prestationer, har ibland känt att man inte vågat fråga hur det gått på tävlingar för att inte lägga mer press på dem än de själva gjort och gör! Jag svor tidigt i deras liv att jag aldrig ska bli en "idrottsförälder", har sett dessa tjata, bråka, dirigera och vara besvikna på sina barn för att de inte uppfyller föräldrarnas mål!

Tror i min enfald att "mina" barn lyckats så bra med sina sporter för at jag som förälder har haft tillit för alla tränare där ute. Vill även passa på att ge dessa människor som sliter och lägger ned tid på "andras" barn en stor applåd. Utan sport och djur så hade vi nog ännu större "ungdomsproblem" på stan!

Var på hundutställning idag i ett underbart vårväder, vi var dock inomhus i ett ridhus! Vi ställde inte ut någon av våra hundar, men flera av våra vänner gjorde det. Många av hundarna var riktigt fina att se på andra var det sämre med men vi passade på att miljöträna Xeon och Ricco. Ricco är cool han bara går runt men har blivit lite morrig mot folk, så där får vi träna en massa. Xeon är helt hopplös, han stormar in på bakbenen och spinner runt sin egen axel av energi. Fick gå ett antal vändor fot med honom innan han lugnat ned sig lite, en klar ADHD hund som måste tränas!

Jag somnade på soffan när vi kom hem och sov till middagen och somnade igen för att vakna och vara hungrig och törstig igen, Sov en stund till, vaknade och tänkte dela med mig av mina tankar här. Lederna svullnar av väderväxlingarna, tur att man inte behöver en vigselring på fingrarna!

Stay Safe!