tisdag 8 februari 2011

Hundmöten....

Möte på en skogsstig där "Grå" försöker äta upp "Brun"
som trots attacken bibehåller kontakt med sin människa

Hundmöten är ett vanligt problem jag stöter på när man konsulterar mig med sina problemhundar.
De beteenden som jag ofta får jobba med är att hunden blivit attackerad som valp, den har blivit sönderbiten av annan hund, den är en ouppfostrad könsmogen hund som vill dominera, en osäker hund som blir aggressiv, kampfrustration som visas i en form av aggression, ägaren har halkat omkull vid hundmöten, hunden visar omriktade beteenden (den biter föraren),  hunden är rädd och vågar inte möta andra hundar osv.

Alla dessa relationer människa och hund som inte fungerar är rätt deprimerande att se, det mest tråkiga är att människorna har svårt att få hjälp i utbildningssammanhang också. Aggressiva hundar får ofta gå i utkanten på kurserna och kommer inte in i gruppen på hela kursen. En av mina elever fick dessutom höra att om de sa -"Nej! till sin hund så blev de instruktörens ovän för livet, det handlade om en super dominant aggressiv softis hanne! Trodde inte mina öron men det var tydligen sant! Hundfostran handlar inte om vad folk vill höra och göra utan om vad man måste göra för att styra beteendet hos djuret Canis Familaris, tamhunden en predator!

Om man tar tag i sin hund ute på "stan" så får man ofta höra att man ska anmälas eller iallafall sluta med misshandeln av hunden. Då talar jag om att ta tag i hundens nackskinn eller korrigera beteendet med halsbandet! Hur ska man kunna leda in sin hund i rätt beteenden i dessa situationer om man inte får avbryta dem likt hundarna själva avbryter varandra!? Dessa hundars beteende är "far beyond" graden som går att avleda eller stoppa med boll, godis och klicker!

Många gånger kan jag råda ägaren till "att inte beställa den hund de får", jag menar att ofta förväntar vi oss att hunden kommer att bete sig på ett speciellt sätt ex attacker mot en mötande hund. Då inriktar vi oss på att ta ett stadigare grepp om kopplet, pulsen går upp och vi ser en mental bild på hur det kommer att gå, man går åt sidan...
Självklart är många traumatiska händelser jätte svåra att arbeta bort, men problemet hos den tidigare uppätna hunden ligger inte hos den, utan den har släppt och gått vidare på sin höjd är den rädd för platsen och den hunden som attackerade den. Däremot har vi ett större problem och det är människan bakom hunden, igen!! Ägaren är orolig att samma situation ska dyka upp igen.

Vi glömmer hundens sätt att se på detta, att Den inte förstår att det är Den som är orsaken till oron utan tror att det är det nalkandes objektet som skapar osäkerhet hos Dens människa. Resultatet blir allt för ofta att hunden vill skapa ett avstånd till objektet och då oftast med aggression. Så beställ inte oönskade beteenden!!! Som med hästen, tror du att den ska vägra vid hindret så gör den det!

Träna upp ledarskapet och lär hunden att lyda, så kommer den att köpa att du bestämmer hur ett hundmöte ser ut! Använd de redskap du behöver utan att bry dig om vad folk "tycker" alla hundar funkar inte på godis och bollar så är det! Vore det så hade vi inom snar framtid bara mjuka osäkra hundar i samhället, vilket slutar i nervositet och ångest beteenden. Många raser är redan på väg dit!

Träna hunden i att sitta ned vid hundmöten, på så sätt dresserar du den mötande hunden. När du neutraliserar egna hundens signaler får man den mötande hunden att dämpa sina till neutralt läge, det är t o m så kan man se den analkandes hunden vända kinden till. När din hund sedan lärt sig att analkandes hundar är "neutrala" så lugnar den så småningom ned sig. Du också!!

Be gärna förbipasserande hundar om att gå en gång till så får man extra träning, det är fler därute än folk tror som behöver samma träning. Lär inte hundarna att hälsa på varandra, de kan de ändå, lär dem att sitta aktivt och bara studera sin omgivning istället, det är svårare!

Ska väl själv träna mer på det sistnämnda med mina, är bara för lat för att gå bland mycket folk! Kanske skulle gå en kurs hos mig själv, en Hundfostran där får man träna möten i säkrad miljö -alla är kopplade!


Stay Safe

Hundmöten är något som tränas på kursen, där de lär sig sitta kvar
under möten med andra hundar!


7 kommentarer:

Eva sa...

Ja, som du vet så har vi haft jobbigt med Pepsi på den punkten, och har fortfarande. Men nu fungerar det alldeles utmärkt ibland och åt skogen ibland. skulle säga att det är vårt problem och inte Pepsis eftersom det beror på hur vi är. Men tyvärr så kan vi fortfarande aldrig slappna av och bara sätta ner honom eller gå förbi, för då fungerar det inte. På en promenad jag hade för inte allt för länge sedan så de första hundarna jag mötte var två labbar ute på sjön den ena stannade och den ena kom förbi oss, alltså var vi tvungma att gå förbi båda, suck. Men jag bestämde mig att detta ska fungera, och det gjorde det, höll på att få ett utfall men det berodde på att ägaren till den andra labben ville förmodligen testa sin hund att komma så nära oss som möjligt, kan bli galen för mindre, men då gäller det att tänka som du sa, vi tränar, precis när han gick förbi på en halvmeters avstånd så ville bägge fram, men fick inte så, vi båda fortsatte att gå. Sen mötte vi två hundar till med lika bra resultat, tills vi kom hem och mötte en till som jag inte såg förrän det var för sent, då gick det åt skogen.... Vi forsätter... det ska gå....

Rose sa...

Jag tycker du är strong som inte ger upp, du ser ju att det ger resultat också!
Sen kan man ju undanbe sig alla "dårar på stan" som inte verkar förstå att det finns de som vill ta sitt ansvar över sin hund! Lättast vore ju om vi alla bara släppte hundarna, undrar hur det skulle se ut, blir kanske dyrt i längden!?
Försök att hitta ett mantra som ger dig mental styrka i mötena, tyvärr har du din skyddsmekanism som går på autopilot när du inte är beredd, men den kanske dämpar sig när du får fler lyckoträffar än tvärtom! Håller på dig!!

Therese sa...

välkommem till klubben :) ändå är det väldig ordning på Pepsi om man jämför med Kid. För mig är problemet andra människor,för jag tvekar att korrigera så kraftigt som hon behöver för att "snap out of it" och de vibbarna känner hon från mig direkt. (så signalkänslig men samtidigt så ignorant). Så jag måste lära mig att skita i vad folk tycker. Dessutom är hon en liten "drama queen" och kan ge hjärtskärande skrik när det passar. Nästa gång jag kommer i situationen ska jag tvinga mig att skita i folks blickar o kommentarer...(kanske måste flytta dock :)

På tal om ADHD hundar (varför kom jag att tänka på det tro :-), ser ni på Cesar Millan? Igår var det iaf ett typexempel på ADHD hund (inte bara vanlig stressad) - men han fick komma till en passande miljö till sist, fick bli tjänstehund och söka mobiltelefoner på fängelser. Enorm arbetslust på den hunden.

Rose sa...

=) ja "drama queens" har vi många av och det bottnar i att vi inte är konsekventa i vårt sätt att tala hunden till rätta. Hundarna har lärt sig att när det är folk i närheten så blir människan bakom hunden så tveksam att det lönar att "skrika" ynkligt, då avbryter människa för att "publiken" tittar!
Snacka om lönsamma beteenden för hundarna! Tjo, om vi är flera som vänder på detta så kanske folk kan få ordning på hundarna i samhället, orningsmakten börjar styra upp detta mer och mer nu, de får dessutom uppdrag att kolla hundar på stan av Länsstyrelsen. Som om de inte hade annat att göra, men men kör på, ni älskar ju era hundar ändå så, så farligt kan det inte vara!

Therese sa...

Men feta hundar är tydligen ok för "allmänheten", tycker var och varannan hund är överviktig som jag möter. Men där ser jag inga arga blickar eller kommentarer. Själv tycker jag det är betydligt värre för hunden en ett snabbt ryck i kopplet eller tag om nackskinnet. Hoppas ordningsmakten kollar sådant med...

Rose sa...

=) ja men det är inte ordningsmakten utan det är länstyrelsen som håller kollen, och de utgår ifrån anmälningarna som kommer in. Och det är väldigt sällan man får in något om en fet hund, t o m en veterinär i uppsala förlorade rätten mot en ägare som hade en fetma tax. Ägaren fick tillbaka hunden, det enda sättet att få den tyst, var att ge den något att äta och den skällde tydligen konstant, vore bättre med en rejäl tillsägelse kanske än mat men vad vet jag... =)

Therese sa...

Min pappa fick en polisanmälan mot sig en gång. Han hade en tax och under en period hade han inte så mkt tid för den så han tänkte det var bättre för taxen att få komma till ett snällt pensionärspar. Han hälsade på då och då och hunden blev allt fetare. Pappa sa till varje gång, varav sista riktigt på skarpen att sluta mata honom annars skulle han ta hem honom igen. När han sedan hälsade på igen var hunden ff fet, då lyfte pappa upp hunden o gick trots hot om polisanmälan. Som tur var ledde anmälan inte till ngt, men det hamnade i tidningen (stackars ledsna pensionärer etc). Huden vägde 17 kg, kunde knappt gå! Napoleon fick komma upp till oss ett tag, minns att min syrra o jag bråkade om vem som skulle gå ut med honom när han var som fetast. Han blev 19 år, seg jäkel, kanske sve äldsta tax trodde veterinären. Men han hade inte stamtavla. Fick honom vid 7 månader, från en alkoholist