Till det har immuniteten fått sig en törn efter förkylningen så hudutslagen är fler och blåsorna i munnen har blossat upp igen. Men undviker jag ketchup, apelsin, tomat och annan stark mat funkar det ju! Konstigt att man går upp i vikt än då! Febern kommer än så länge bara kvällstid så det är ok!
Var hos veterinären A igår, besöket tog ett par timmar. Lugn det hade inte hänt något speciellt förutom att det skulle tas antikroppstest för 2a gången på Xeon bla. Körde in på parkeringen med hundsläpet och lastade ur hund nr 1, Utter han skulle få klartecken på sin hals efter operationen. Utter är en liten "kyckling" när det är okända saker på G, likaså denna gång lite ängslig men vid gott mod travade han in på kliniken. Han höll andan uppe för jag är lite hängig, då anser han att han måste kolla mig, "mammasgris" som tjejerna på jobbet säger!!
Att öppna munnen på honom och rota i halsen är inte det lättaste, men veterinären A och jag fixade det även utan råstyrka. Han "klämde" ihop munnen lite så det blev märken i veterinären A´s hand men inget allvarligt. Han såg fin ut i halsen och har fått grönt kort på att fysas igång, det kändes bra! Ut med honom för att lasta in honom i trailern, folk på parkeringen stirrar som om man ska leda hunden till slakt när man sätter in hundarna i facken på trailern. De skulle bara veta hur bra med plats det är därinne!
Lastar ur hund nr2, Xeon hans blodprov blev inte godkänt förra gången utan han fick en ny spruta och de obligatoriska 120 dagarna har nu gått igen. Så nu var det dags, Xeon har lite svårt att gå på alla fyra och vara tyst för er som inte känner honom. Han stormar in på kliniken och innan jag hinner fram till receptionsdisken har han sniffat av hela väntrummet inklusive foderhyllor, kaffeautomat och toaletten, på 2m koppel! (finns smakprov på vår hemsida om hunden som aldrig är stilla) Väl inne på rummet så väntade nästa prövning, han kan bli ganska arg på folk trots sin unga ålder, sist försökte han äta chefsveterinären.
Här törs jag ju inte "sätta" mig på honom utan att folk ska tycka att man är "hård" på hunden, så vad gör man, jo enkelt man gör bara som alla andra, håller i handtaget på kopplet! Älskar denna situation, på kliniken är det dessutom den enda gång i världen som andra hundägare ALLTID har kort koppel, undrar varför?
Men vi fick en mycket duktig sköterska, hon tittade aldrig på honom, vände sidan till, och böjde sig aldrig över honom utan satt ned vid sidan om och Xeon köpte hennes "underdånighet" och var hur lugn som helst. Jag sa till henne att i min värld så var hon nog den bästa djursjukvårdaren jag mött! Ut med Xeon till trailern, folk står och pekar vid det här laget.
Lastar ur hund nr3, Ricco som vi ska ta blodprov för rabies på. Sist han var inne för några dagar sedan så blev han allvarlig mot veterinären B. Med det i färskt minne så hoppades jag på att vi får samma "sköterska" igen. Han var tveksam med en del morrande men köpte hennes neutralitet i hanteringen av honom. Mitt grepp runt honom kunde successivt slappna av, i övrigt är han cool i miljön! Ivrigt påhejjad av personalen om -" vem kommer du med nu?" Hund nr 4, Samson säger jag.
Går ut med Ricco för att mötas av dottern och Samson. Hon vill ha frågestöd inne hos veterinären och har bett mig komma med. Under tiden detta sker kommer en vän med sin hund som har "klinikpanik" och som också bett mig om stöd inne hos veterinären. Den gamle Pascoe fick agera stöttepelare åt hennes hund, han är cool även om det skulle bli jordbävning och hennes hund är imponerad av Pascoe så jag trodde på den ideén. Och det funkade jättebra!
Veterinär A är en gammal vän till mig, hon var en bidragande del till att Polo & Pascoe blev till. Vi talade om hur man faktiskt ska kunna träna klinikskräck, börja med bordsträning hemma, hantering i att hunden måste vara stilla, träna i att öppna munnen osv till att besöka kliniken utan krav ex sitta och ta en kaffe i väntrummet, kanske be om att få gå in på undersökningsrum som är tomt för att lösa korsord.
Mina valpar har alltid fått följa med de "gamla" lugna hundarna när de "bara" ska vaccineras. Vilket har lett till att hundarna inte bryr sig om miljön på kliniken. Jag som djurägare är ju dessutom mindre stressad om vi besöker kliniken utan att det hänt något, var inte rädd att prata med din veterinär, det är ju faktiskt din livskamrat det handlar om!
Veterinär A berättade att det inte alls längre är ovanligt att finna SLE lupus på hundarna, stackars djur tänkte jag! Kronisk smärta, övertrött, sår som inte läker, blåsor i munnen och eksem, muskelinflammation en vanlig dag för mig. Skulle min hund få allt detta, utan att jag förstår att det är något som är fel och jag inte är påstridig hos veterinären. Då undrar jag hur det kan vara att leva i den situationen!?
Veterinären berättade att en kollega till henne, haft en Westie som fått SLE och som senare dog, Hon gick och köpte en ny hund av märket Aussie som ju är de friskaste ;), också den visade sig få SLE. Konstigt sa veterinär A och det tycker inte jag, svarade jag. I min värld så är kollegan den bästa att ha en sådan hund, hon vet ju mer om hur hunden mår än många andra, alltså den bästa ägaren! Eller....
Lyckligtvis så har man på hundarna inte sett samma sjukdomsbild på de inre organen levern, njurarna, hjärtsäcken, lungsäckarna som hos människan, ännu...
Bara för idag, ska jag visa kärlek och respekt för varje levande varelse jag möter!
Stay safe!
1 kommentar:
Tack för hjälpen. Vi lånar gärna Pascoe nästa gång oxå:-)
Skicka en kommentar