Mena det du säger!

Se mig, se mig!

Är inne i en period då sömnen bara inte vill infinna sig, är så fruktansvärt trött men det går inte att sova, en biverkning av medicinerna, får väl snart ta tabletter för det också ;)!

Många gånger på jobbet så räcker det med att bara titta på en hund för att få den att avbryta det den håller på med, rätt energi kan till och med få en hund att lägga sig på rygg i underkastelse. Jag menar då vad jag säger utan att säga något, om ni förstår vad jag menar!?

Många tycker att jag som jobbar med hundar och deras beteende problem borde kunna dressera hundar bättre! Sanningen är väl att jag har bättre förutsättningar än många andra men jag jobbar inte med dressyr utan med hundfostran, det är en stor skillnad! Jag lär hundar att uppföra sig väl mot sina människor och att de ska låta sig styras av sina människor.
Jag jobbar inte med hur fort en hund ska räcka vacker tass utan snarare med att hunden ska räcka fram tassen när jag vill titta på den, för kloklippning, trim eller sårvård och acceptera det utan bråk.
Det handlar om ömsesidig tillit och förtroende, mitt arbete är att använda mig av hundarnas eget språk och tolka det till hundägarna, för att sedan få dem att använda sig av hundarnas eget språk vid kommunikationen.
Det svåraste arbetsmomentet för mig generellt sett är att få ägarna att mena vad de säger. Efter en stressig dag på jobbet så kommer man hem till en pigg och utvilad hund som bara vill ha aktivitet, den hoppar, skäller, river i kläderna och bits, att då bara försöka tjata ut den till sitt eller tyst, samtidigt som man uttalar orden inser man att det här kommer inte att funka! Varför då säga något som inte får effekt?
Man snarare lär hunden att man vill knuffas och man skäller tillbaka, alltså beter man sig på samma sätt som hunden!
I hundens värld när ledaren för gruppen kommer innanför dörren blir det ett hänsynsfullt hälsande, där ynglingen kryper med lågt viftande svans, försöker slicka i ansiktet (se mig, se mig) och kanske gnyr den lite, medan den högre rangade som stiger innanför dörren går stelt med högt upplyftat huvud, kanske morrar lite och knappt ser åt den "lille"!
Så ser det ut när en dominant individ kommer hem, alltså totalt raka motsatsen till vad vi gör. Vi hälsar alltid på hunden före alla andra och vi går gärna ned knä och vill gulla med hunden, och då anser hunden oss som lekkamrat eller ännu värre som underordnad =)! Det ger hunden rätt att beté sig "illa" eller hur den själv vill!

Skulle man däremot låta det bli viktigt för människan att hunden inte hoppar vid hemkomsten och då säger sitt, brukar det inte bli några problem utan snarare ett toppen resultat.
En ägare hade stora problem att lära sin hund att stanna på kommando under gång på lydnadskursen, det var inget viktigt moment för denna ägare, han skulle ju inte tävla. Men hunden kunde stå som en stenstod vid alla övergångsställen även om ägaren befann sig på efterkälken. När jag frågade hur han hade lärt den det, så svarade ägaren att hans tidigare hund blivit överkörd och det ville han aldrig vara med om igen! Alltså blev det viktigt för ägaren att hunden verkligen inte fick gå över själv, då blev sdet så att han fick fram rätt känsla när han förklarade för hunden vad den får och inte. Det resulterade i resultat mycket snabbare än om han tjatat och varit oinspirerad i inlärningen.
Känslan av beslutsamhet mot hunden ger kontaktsökande beteende, att lära hunden gå med kontakt är ingen svår konst om man har rätt auktoritet, bilden visar naturlig kontakt gentemot den auktoritära känslan beslutsamhet. Och när hunden gör rätt belönar man bara med 100% rätt känsla!

Så menar man till 100% vad man säger till hunden så får man effekt och kontakt, det ger i sin tur kontroll över hunden som strävar efter att göra rätt!

Hunden är här och nu, var det du också så blir det mer ärligt!

Stay Safe!